Vilken jävla attityd...

Jag utgår från att det är någon som försöker vara lustig. Men att se sådana här skyltar i Europaparlamentet... Man kan aldrig vara helt säker på om det är på riktigt.

Fejan

All makt går ut över folket

I ett rimligt samhälle skall medborgarna kunna få veta nästan allt om staten.

Detta är en förutsättning för en fungerande demokrati. Processer och beslut måste vara öppna, så att folket (och media) skall kunna se vilka beslut som fattas, förstå på vilka grunder de fattas och följa hur olika aktörer handlar. Och när besluten är fattade, då är det viktigt med transparens för att man skall kunna se hur landet sköts – för att kunna ställa ansvariga till svars och för att kunna göra informerade val nästa gång man går till valurnorna.

Men staten, den bör och skall inte veta mer än vad som är absolut nödvändigt om sina medborgare.

Rätten till en privat sfär är inte bara en fråga om sinnesfrid. Det är en fråga om förhållandet mellan medborgare och stat, om förtroende. Man kan antingen ha ett perspektiv där staten är till för sina medborgare – vilket också implicerar att dessa medborgare är fria, självständiga och att de är betrodda med ansvar. Eller också ser man det hela som att folket är till för statens skull – vilket är en bild som bygger på att vi är undersåtar som inte går att lita på och som ständigt måste styras och kontrolleras.

Förr hette det att all makt utgår från folket. Idag håller vi på att skapa en stat i vilken all makt går ut över folket.

Den härskande politiska klassen misstror medborgarna; den förminskar oss som människor; den fjärmar sig från folket. Vi håller på att få en maktelit som frikopplar sig från sitt demokratiska mandat; som är hemlighetsfull; som parasiterar på vanligt folk. Hellre än fria medborgare vill våra politiker och byråkrater ha lydiga medlöpare som vet sin plats och som inte käftar emot.

Förr var det kommunister och fascister som byggde elitistiska förtryckarstater. I dag är det minst lika vanligt att det är neo-konservativa kälkborgare eller trötta socialdemokrater som kör sitt race – utan att ens låtsas bry sig om fri- och rättigheter, om medborgarna eller om den demokratiska processen. Det sker ofta i samverkan med olika särintressen. Syftet är inte nödvändigtvis ont – men makthavarna är obetänksamma, demokratiskt vårdslösa och intellektuellt ovårdade. Som regel drabbas de av storhetsvansinne. Deras kompetens kan ifrågasättas. Principlöshet upphöjs till arbetsmetod. Visionerna har slocknat. Och elitismen handlar inte om meriter eller kompetens, utan om att den politiska klassen konsekvent gynnar sig själv och sina egna.

Detta är på sikt minst lika farligt som om öppet odemokratiska krafter skulle ta över. Möjligen farligare – eftersom det sluttande planet är flackare, syftet är otydligare och vägen till helvetet är stensatt med goda föresatser.

Senaste nytt om snuset i EU

I dag har Europaparlamentets utskott för den inre marknaden röstat med Pirate MEP Christian Engström för att fortsatt tillåta smaktillsatser i svenskt snus.

Och Christofer Fjellner (m) fick med sig handelsutskottet på att det skall vara tillåtet för Sverige att exportera sitt snus till övriga EU.

Christian Engström (pp) kommenterar i detta pressmeddelande »

Så var det måndag igen...

Hur får vi makten att respektera folket?

För att styra upp verksamheten i vårt samhälle har vi ett antal lagar som bestämmer hur vi förväntas bete oss mot varandra. Och andra som reglerar vårt förhållande till staten.

Nu har det visat sig att just frågan om medborgarnas förhållande till staten innehåller en hel del spänningar, inbyggda motsättningar och filosofiskt intressant stoff. Lagar och regler är inte huggna i sten, utan kan enkelt ändras. Politik handlar om att styra folkets handlingar – med tvång om så krävs. Och till sitt förfogande har den härskande politiska klassen sin väpnade gren – polisen. (Även vi medborgare har överlåtit rätten att använda våld till polisen, i utbyte mot att den hjälper till med att skydda oss människor mot varandra.)

För att det här inte skall gå fel finns det speciella regelverk som styr förhållandet mellan medborgare och stat.

Det finns en grundlag (eller en konstitution) som slår fast reglerna. Denna regelbok skall vara svår att ändra i. Kanske bör det inte vara möjligt alls.

Dessutom har vi de medborgerliga fri- och rättigheterna, som ibland stadfästs i olika typer av konventioner. Samtidigt är dessa fri- och rättigheter accepterade hos en förvånansvärt stor del av befolkningen. De är nämligen inte bara viktiga, utan även intuitiva. Det handlar om fair play. De går att förstå. De är praktiska och ibland nödvändiga att hänvisa till.

Å andra sidan sägs Sovjetunionen ha haft den vackraste, mest demokratiska och humanistiska konstitution som tänkas kan; Plötsligt har folk börjat kalla betald semester och kommunal musikskola för "rättigheter"; Inte sällan leds FN:s olika människorättsorgan av blodtörstiga skurkstater.

Det räcker alltså inte med att snacka om rättigheter eller att kräva "rättigheter". Ett samhälle måste även respektera medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter! Även staten måste följa reglerna.

Och på den punkten är det ju uppenbaligen lite si och så. Rätten till privatliv har åkt ut genom fönstret. Svensk rättssäkerhet är plötsligt ett ämne som börjar kännas så svajigt att till och med media ibland plockar upp tråden. Rätten att fritt sända och ta emot information befinner sig under ständigt krypskytte. Politiska uttalanden av viss karaktär är under vissa förutsättningar förbjudna. Och ibland jagar och fängslar staten dem som om avslöjar sanningar för folket. Den härskande klassen lider av tvångstankar om säkerhet som tar sig skadliga och paranoida uttryck. Politik och särintressen gör upp på egen hand, utan att dra in den demokraiska processen i processen. Den offentliga verksamheten är inte längre transparent, utan blir allt mer opak. Våldsmonopolet blir ibland lite väl entusiastiskt.

Till denna stat blir vi medborgare för varje dag som går allt mer utelämnade. Byråkrater som har samma fel och brister som alla andra håller enskilda människors hela liv i sina händer. Droglagstiftningen har förvandlats till ett frikort för att kunna trakassera precis vem som helst. Den som kommer på kant med skattemyndigheterna måste kunna bevisa sin oskuld. Det är bara ilskna pensionärer som har tid att ta konflikter med kommunens byggnadsnämnd om vad de skall få göra på sin egen egendom. Detta för att nu bara ta några exempel.

Och budskapet om att staten håller ett vakande öga på oss har gått fram med all önskvärd tydlighet...

Staten snokar runt i vår kommunikation och i vår informationsinhämtning. En av diskarna i FRA-shoppen är reserverad för landets politiska ledning. Allt fler myndigheter känner att det vore bra om de kunde få veta vad medborgarna sysslar med. Hur mycket vi verkligen dricker och om det är skattat eller ej skulle säkert vara intressant att veta för Folkhälsoinstitutet, Socialstyrelsen, Tullen och Skatteverket. Våra mobilpositioner är säkert en guldgruva av intressant data för den som planerar kollektivtrafiken i en stad. Allt går att motivera, om bara viljan finns – ner till kameror på muggen. Har man väl börjat, då blir det med något slags automatik bara värre och värre.

Sådant gör att behovet av starka och tydliga mdborgerliga fri- och rättigheter är stort. Speciellt vad gäller att skydda medborgarna från en allt för nyfiken, långsint, inte alltid kompetent, överambitiös och moraliserande stat.

Sedan gäller det som sagt även att respektera dessa rättigheter. Inte säga att tryckfriheten är visserligen viktig, men tänk på barnen. Inte säga att rättssäkerhet är viktig, utom när staten är på jakt efter enskilda medborgare. Inte säga att rätten till privatliv är viktig – och sedan ränna iväg och registrera data om alla svenskars alla telefonsamtal, mobilsamtal, SMS, e-postmeddelanden, internetuppkopplingar och mobilpositioner.

Våra grundläggande fri- och rättigheter får inte kompromissas bort. De utgör den minsta gemensamma nämnaren för ett rimligt samhälle. De medger inga undantag. Man kan inte "skapa en balans mellan X och våra grundläggande rättigheter" – eftersom dessa rättigheter kallas grundläggande helt enkelt på grund av att de sätter gränser som under alla omständigheter måste och skall respekteras.

Men det fungerar irriterande dåligt att bara gnälla över statens slappa förhållningssätt till våra rättigheter. Här måste sättas en positiv bild. Vi måste göra det klart för folk i allmänhet, för media och för den tyckande klassen varför det är viktigt med fri- och rättigheter. Vi måste göra dessa frågor intressanta och angelägna.

Lagstiftarna, den politiska klassen måste uppleva ett yttre tryck vad gäller fri- och rättigheter. De måste uppleva att de har något att vinna på att sluta upp bakom ett öppet, demokratiskt och i politisk mening anständigt samhälle. De måste få vara med sola sig i rättrådighetens glans. (Även om de kanske inte förtjänar det.) De måste börja se dessa frågor som ett sätt att vinna röster och anseende. Då – men först då – kommer makten att acceptera folkets rätt.

Detta är möjligen den enskilt viktigaste uppgiften för oss som brinner för de medborgerliga fri- och rättigheterna, för friheten och för det öppna samhället.

The NSA Slow Jam

[Direktlänk»]

Konsten att hantera saker

Här är en föreläsning om oro, ångest och stress som är väldigt sevärd – jordnära, underhållande och nästan helt fri från hokus pokus. Hur man använder sitt förnuft för att hantera jobbiga saker, helt enkelt.

Föreläsare är Martin L. Rossman som är läkare, författare och föreläsare.

[Direktlänk»]

Ligger EU:s lojalitet med Europa eller med USA?

Jag ställer mig ofta frågan var EU:s lojalitet egentligen ligger. Med Europa, dess folk och dess företag? Eller med USA:s regering och storföretag?

Gång på gång undergräver EU:s institutioner Europas intressen och europeiska medborgares fri- och rättigheter – för att istället gå Amerikas ärenden. Så är det i upphovsrättsfrågorna. Och så är det i övervaknings- och integritetsfrågor som till exempel Swift och PNR.

Nu avslöjas att EU-kommissionen vattnade ur förslaget till persondataskydd (data protection) i EU – för att USA skall kunna fortsätta snoka runt i europeiska medborgares, företags och myndigheters elektroniska kommunikationer.

Det handlar om att EU-kommissionen tog bort delar av förslaget till en ny dataskyddsförordning, efter påtryckningar från USA. En anonym EU-tjänsteman förklarar detta för Financial Times med att "Vi vill inte ha några komplikationer på detta område".

Här finns inte ens något tolkningsutrymme. EU-kommissionen satte USA:s intressen före Europas.

Och det handlar inte ens om någon diskussion om att europeiska konsumenter kanske skulle vinna på färre regler för amerikanska företag som tillhandahåller tjänster i Europa. Nej, man öppnade dörren för övervakning. Det är en ensidig kapitulation – där EU-kommissionen sviker folket, dess rättigheter och kringgår själva Europadeklarationen om de Mänskliga Rättigheterna (och dess regler om rätt till privatliv).

Missförstå mig inte. Jag gillar USA. Eller i vart fall det USA jag tror att jag minns. Jag gillar den amerikanska smältdegeln, den amerikanska företagsamheten och den amerikanska konstitutionen. Men USA skall vara våra vänner – inte våra herrar.

Nu är det tyvärr läge att ställa frågan till EU, dess institutioner och politiker: Är ni med eller mot Europas folk?

Europaportalen: EU-kommissionen vek sig för USA:s internetövervakning »
Financial Times: Washington pushed EU to dilute data protection »
EDRi: Data Protection In TTIP/TAFTA – How To Make A Bad Situation Worse »

Här är orden som larmar USA:s säkerhetsbyråkrater

"Pork", "smart" och "social media" är tydligen ord och uttryck som man skall undvika att använda på nätet – om man inte vill dra på sig uppmärksamhet från säkerhetsbyråkraterna hos amerikanska Department for Homeland Security (DHS).

Börjar inte det här bli lite fånigt..?

Daily Mail – Revealed: Hundreds of words to avoid using online if you don't want the government spying on you »

2 x Liberöl i veckan

Frihetsfrontare, frihetsvänner, liberaler! I veckan är det liberöl i både Lund och Stockholm.

Välkommen att ta en bägare och att konspirera över stort och smått.

Onsdag - Lund
Onsdag 12 juni från kl 18:30, The Bishops Arms, S:t Petri Kyrkogata 7, Lund.
[Facebook]

Torsdag - Stockholm
Torsdag 13 juni från kl 18: Pub Mowitz, Tyska Brinken 34, Gamla Stan, Stockholm.
[Facebook]

Välkommen!

Vill du ha rätt till privatliv? Välj andra politiker!

Bland kommentarerna efter avslöjandet av övervakningsnätverket PRISM – är det en viss kategori som framstår som en smula haltande.

Det gäller kommentarer från hökarna i amerikansk och brittisk politik; de som menar att whistleblowern Edward Snowden är en förrädare som borde ställas inför rätta och låsas in.

Ett av deras argument är att det inte är upp till någon finnig nörd att avgöra vad som är rätt och fel, vad som skall vara lagligt respektive olagligt och vad som skall göras offentligt eller hållas hemligt. Det är lagstiftarnas jobb.

Jo tack.

Problemet är bara att lagstiftarna – folkets valda representanter – vanligtvis inte har den makten. De röstar i bästa fall om övergripande system och regelverk. Vad som sedan sker i verkligheten, det bestäms av byråkrater och tjänstemän inom regeringskanslier och i underrättelseorganen. Lagstiftarna är i princip maktlösa. De är dessutom skrämmande dåligt informerade. (Ibland kan man få intrycket att de inte vill veta för mycket.)

Detta är det första som måste ändras.

Men om vi ger lagstiftarna sin makt tillbaka och återupprättar en öppen, demokratisk ordning kring saker som har med säkerhet och avlyssning att göra? Då blir det viktigt vilka lagstiftarna är. Moderater, som blint lyder sin övervakningskramande partiledare? Folkpartister som Johan Pehrson? Sossarna? Svikare som Annie Lööf och Fredrick Federley?

Om svenska folket vill ha rätten till privatliv åter – då måste vi börja rösta på andra politiker.

PRISM: Är våra politiker med eller mot folket?

Inte nog med att våra makthavare har problem med att förhålla sig till sanningen.

De blir ursinniga om folket ändå får veta vad de verkligen håller på med.

Det har vi sett när det gäller Wikileaks och Bradley Manning. Och vi ser det nu igen med PRISM:s whistleblower Edward Snowden. Den som berättar sanningen för medborgarna kommer att jagas och fängslas, kanske för resten av sitt liv.

Man måste nog vara politiker för att inte förstå det orimliga i detta.

I en demokrati skall politik bedrivas på ett öppet och transparent sätt. Annars slås nämnda demokratis förutsättningar undan. För, vad är det för vits med att låta folket rösta och välja sina ledare – om vi inte får veta vad de håller på med?

I en demokrati är det ett problem om en regering håller sig med dubbel politik – en officiell och en hemlig. Det gör det omöjligt att utkräva ansvar. Det är att hålla medborgarna ovetande och borde omedelbart ge rött kort.

I en demokrati skall medborgarna kunna få veta allt om staten. Men staten har inte rätt att snoka i enskilda individers kommunikationer och privatliv, om det inte föreligger brottsmisstanke.

I en demokrati skall man hylla whistleblowers som avslöjar hemlighetsmakeri och dubbelspel.

PRISM-affären ställer frågan på sin spets. Våra politiska ledare måste nu svara folket: Är ni med oss eller mot oss? Vad säger regeringen? Vad säger oppositionen?

"Alla vinner på om debatten lägger sig" – kanske? Det har ju varit linjen hitintills.

SvD: Mannen som röjde USA:s övervakning träder fram »
Sunde i Sydsvenskan: Ska man behöva hoppas på en svensk varslare? »
SvD: Expert – Han är tyngre än Watergate »
Europaportalen: Spionskandal riskerar handelsavtal mellan EU och USA »
IDG: Spionskandalen - Detta har hänt »
Pirate MEP Engström: Edward Snowden – en riktig hjälte »
Troberg (pp): Ge Snowden asyl i Sverige – och ta ifrån Obama fredspriset »

Och så sätter EDRi ljuset på elefanten i rummet: PRISM Explains The Wider Lobbying Issues Surrounding EU Data Protection Reform »

Övervakning gör dåliga saker med människor

Det som är mest förvånande med de senaste dagarnas avslöjanden om att den amerikanska staten övervakar vad som sker på de stora internetplattformarna – det är att så många verkar vara förvånade.

Ursäkta mig, men: Vad var det vi sa?

Just nu pågår en diskussion om exakt vad som sker. Släpper nätjättarna till frivilligt? Handlar det om en verksamhet motsvarande svenska FRA och den svenska teledatalagringen? Det enda vi än så länge vet är att PRISM är verklighet – eftersom president Obama har försvarat verksamheten.

Men låt oss se på frågan ur en annan vinkel. Oavsett om det gäller USA:s PRISM, EU:s datalagring eller Sveriges FRA, så handlar det om övervakning av vanligt hederligt folk – utan föregående rättslig prövning och utan att det föreligger någon misstanke om brott. Massövervakning, helt enkelt.

Principen om att medborgarna skall veta allt om staten har ersatts med ett omvänt förhållande. Och kom ihåg att det aldrig är du själv som avgör hur rent mjölet i din påse är.

Vad händer med människor som lever under ständig övervakning?

Från gamla DDR (och många andra länder) kan vi dra slutsatsen att övervakning föder en angiveristat. Om alla vet att staten lätt kan få reda på deras hemligheter, då kan det vara lockande att självmant ange människor i sin omgivning som man tror kan ha något fuffens för sig. (Många svenska skatteärenden bygger redan på angiveri.) Genom att ange andra riktar man dels statens onda öga åt ett annat håll för en stund – och samtidigt framställer man sig själv (i teorin) som lojal och "ansvarsfull".

En sådan angiveristat slår sönder förtroendet mellan människor och får samhällskittet att vittra. Den tvingar människor att bli mer eller mindre paranoida. Den skapar ett kallt, tyst och slutet samhälle.

Det behöver inte vara fråga om att vi plötsligt fått ondsinta politiska ledare. (Även om det är en möjlighet som aldrig kan uteslutas.) Det kan räcka med allt för kreativa analyser hos polisen, sammanträffanden, övernitiska skattmasar, missförstånd – eller att statstjänstemän behöver använda övervakningsapparaten för att "städa upp" efter något pinsamt misstag. Det kan räcka med dumhet, otur eller girighet.

Och hur påverkas människors beteenden av själva vetskapen om att allt de säger, skriver och gör på internet kan komma att analyseras, tolkas och bedömas av andra människor? Vad händer med det öppna samhället? Vad händer med friheten och kreativiteten? Vad händer med demokratin?

Vill vi leva i ett samhälle där osäkerhet föder rädsla, där rädslan kan föda hat – och där medborgarna har reducerats till undersåtar?

Länkar:
Falkvinge:s första analys av PRISM »
Engström: Obamas PRISM och EU’s datalagringsdirektiv »
Opassande kikar närmare på PRISM »
Piratpartiet: Amerikansk massövervakning drabbar även svenskar »
The Guardian – Boundless Informant: the NSA's secret tool to track global surveillance data »
EFF: Why Metadata Matters »

Och för den som funderar över hur den framtida datasäkerheten och rätten till privatliv ser ut i EU, rekommenderas denna debatt på SVT Play »

Statens krig

På vägen mot träldom...

På jobbet diskuterar vi ibland om saker och ting har blivit värre, eller om det bara är vi som är närmare mörkrets hjärta nu för tiden. Mitt svar är att det har blivit värre. Jag har sett kommunalpolitik och riksdagen från insidan. Jag vet någorlunda väl hur media fungerar. Jag har följt EU-frågor i snart tio år. Det har blivit värre.

Det politiska storhetsvansinnet, kontrollmanin, överstatligheten, den byråkratiska arrogansen, desperationen, korporativismen, hemlighetsmakeriet, klåfingrigheten, moralpaniken – allt har blivit värre på senare år. Det senaste dygnets nyheter om massiv amerikansk övervakning av de stora internetplattformarna bekräftar bara bilen.

I slutändan går detta ut över vanligt folk, som egentligen bara vill bli lämnat i fred.

I dag måste vi fundera på vad vi säger i telefon, vad vi skriver i våra e-postmeddelanden och vilka vi kommunicerar med – eftersom allt hålls tillgängligt för staten. Våra resor registreras. Vi måste vara medvetna om att Skattemyndigheten sitter och granskar våra statusuppdateringar på Facebook. Vi måste förhålla oss till att hela våra liv, vår sociala trygghet och vår hälsa är utelämnade till politiska beslut och till politikernas humör och dagsform. Vi måste vara medvetna om att vuxna människors frivilliga handlingar kan vara straffbara, inte för att de skadar någon annan utan bara för att politikerna ogillar dem. Steg för steg införs åsiktslagar. Vi tvingas betala för att staten skall splittra flyktingfamiljer, kriga i Afghanistan, göra inkompetenta upphandlingar, bygga serverhallar åt Facebook, trakassera folk i tunnelbanan, ge riksdagsledamöter förmånliga pensioner och fixa vapenfabriker åt diktaturen i Saudiarabien – om vi inte vill bli inspärrade.

Ett framträdande kännetecken för politiken är att den är lika med tvång. Du har inget val, inget alternativ och ingen chans att komma undan.

Och då skall vi ändå vara tacksamma för att svenska folket sa nej till att införa euron som valuta i Sverige. Om det hade skett, då hade vi varit ännu djupare indragna i det europeiska ekonomiska moraset. Då hade vi varit betalningsansvariga för regeringar som inte borde få vistas på fri fot utan vårdare. Då hade våra banktillgodohavanden kunnat överföras till staten med ett penndrag. Då hade ännu mer av makten över våra liv flyttat till Bryssel.

Det intressanta är att detta vansinne bara kan fortgå så länge vi medborgare accepterar att så sker.

Staten skulle stå handfallen om folket ändrade sitt mindset. Om människor började göra civilt motstånd – eller helt enkelt bara ignorerade befallningar och påbud. (I vart fall sådana som kränker våra rättigheter och vår värdighet.)

Som jänkarna uttrycker saken: People will give you as much bullshit as you can take.

Om Staten

EU vill registrera dina resor

På onsdag nästa vecka röstar Europaparlamentet om EU-PNR, det vill säga en omfattande registrering av data om flygpassagerare. Ännu en bit i det stora övervakningspusslet.

Läs mer - och se vad du kan göra för att protestera...